Kemisk nedbrytning av material i golvkonstruktioner – Fuktsäkra byggnader

Kemisk nedbrytning av material i golvkonstruktioner

En vanlig typ av skada som skadeutredare ställs inför och som ofta uppstår i samband med nybyggande, men även senare, är att golvbeläggningar och lim tagit skada av alkalisk fukt från underliggande betongbjälklag. Skadan innebär att materialet bryts ner kemiskt och emissioner avges. Dessa emissioner kan påverka inneluften. En kemisk skada av nedbrytningskaraktär kan bli mer eller mindre allvarlig. Olika människors känslighet för de ämnen som avgår varierar dessutom inom vida intervall.

Orsaken till en skada är oftast att man saknar säkerhetsmarginaler för uttorkningen. Den fuktmätning som utförs i samband med mattläggning kan vara mycket osäker. Mätnoggrannheten skärps dock avsevärt om RBK-auktoriserade fuktkontrollanter anlitas (se www.rbk.nu).

Anledningen till att det uppstår skador på grund av hög alkalisk fuktpåverkan på limmade golvbeläggningar är många. Nedan följer exempel på orsaker som lett till skador i samband med nybyggande. Skador kan även uppkomma i senare skede på grund av senare tillskjutande fukt såsom läckagevatten, markfukt eller städfukt.

  • Hänsyn tas ej till betongens uttorkningstid vid upprättande av tidplanen.
  • Mätningen görs på fel ”ekvivalent mätdjup”, vilket är ett uppskattat djup i betongen som skall representera den fuktighet matta och lim kommer att utsättas för efter fuktjämvikt då mattan lagts. Mätvärdet är mycket beroende av hur exakt detta mätdjup stämmer.
  • Mätvärdet i en punkt representerar en större yta med fuktvariationer. Ingen del inom denna yta skall därför vara fuktigare än vald mätpunkt.
  • Hänsyn tas ej till voter som i vissa fall blir helt dimensionerande.
  • Lokalt fuktigare partier av bjälklaget har orsakats av vattenhantering vid håltagningar eller inläckande regnvatten. Lokala skador inträffar på ställen som inte alltid upptäcks då skadorna inte blir synliga.
  • Den relativa fuktigheten i avjämningen hinner inte torka tillräckligt före mattläggning även om betongbjälklaget under är uttorkat.
  • Olika lim och golvbeläggningar är olika känsliga för kemisk nedbrytning på grund av alkalisk fukt. Om skada uppstår beror även på andra faktorer som pH, limfukt, mängden lim, limningsteknik och sannolikt även andra faktorer som vi inte känner till idag. Numera är det mer eller mindre vedertaget att problemet med ”limfukt”, som innebär skador om en limmad golvbeläggning läggs på ett alltför tätt underlag, måste hanteras.
  • I ett flertal fall har det också konstateras att ingen åtgärd vidtas trots att slutmätningen före mattläggning visar för höga värden. Mattan limmas ändå på grund av tidsbrist och att det sällan uppstår synliga skador. Skadorna visar sig först senare och då som diffusa symptom hos brukarna.
  • Oklarheter kring hantering av håldäcksbjälklag har inneburit problem på grund av vatten som ej dränerats ur kanalerna. Dessutom gjuts ofta kanaländar och skarvar mellan element igen med mycket fuktabsorberande bruk. Då håldäcksbjälklagets högkvalitativa betong inte fuktas upp nämnvärt blir igengjutningarna dimensionerande för uttorkningsbehov och fuktmätningar.
  • I ombyggnadsfall finns samband som kan tyda på ökade risker för innemiljön i samband med att ny matta limmas på gammal matta. Denna risk bör beaktas.

Läs mer i

Transportprocesser och reaktioner i belagda betonggolv – olika faktorers inverkan på emission från golvkonstruktionen [Sjöberg, Anders]