Takformer och taktyper – Fuktsäkra byggnader

Takformer och taktyper

Takformer

Några takformer:

Mansardtak gjordes ofta på 1920-talet för att få bättre rymd i övervåningen.
Pulpettak är vanliga på mindre, enklare byggnader.

Varma och kalla tak

Med hänsyn till termiska förhållanden och till hur ett tak ventileras talar man om kalla och varma tak. Det kalla taket är ett yttertak med ett vindsutrymme under som ventileras med luft utifrån. Trots en viss tillförsel av värme inifrån är temperaturskillnaden liten mellan luften i vindsutrymmet och uteluften. Det innebär att takytan är så kall att snösmältningen på taket blir obetydlig.

 

Kallt tak med uteluftsventilerad vind.

Snö som smälter på taket fryser sedan vid takfoten och skapar problem vid takavvattningen, se figur nedan.

Dämning av smältvatten på varmt tak och kallt tak.

I det varma taket påverkas värmeflödet ut till takytan inta av någon ventilation och även vid god värmeisolering finns förutsättningar för viss snösmältning. Varma tak förses ofta med invändig takavvattning.

Oventilerat varmt tak

De flesta småhus är utförda med ett kallt tak, det vill säga ett tak med värmeisolerat vindsbjälklag, ett uteluftsventilerat, kallt vindsutrymme och ett brant vattenavledande yttertak. Numera är alla tak välisolerade och ger mycket måttlig uppvärmning av takets utsida och därmed begränsad snöavsmältning. Idag kan de flesta tak betecknas som kalla och för att skilja taktyperna åt vore det bättre att tala om ventilerade och oventilerade tak. Förr visade snömängden på taket om taket var kallt eller varmt. På ett kallt tak över en väl ventilerad vind låg snön kvar medan den smälte på ett homogent relativt dåligt isolerat tak som hade ett kraftigt värmeflöde inifrån och ut.