Källarväggen skall fungera väl både över och under markytan. Den måste projekteras med hänsyn till nederbörd, markfukt, byggfukt och fukt i både inne- och uteluften. Den skall dessutom – under markytan – kunna motstå måttliga vattentryck.
Under 1800-talet utfördes grundmuren vanligtvis av natursten i förband, med eller utan bruk i fogarna. Bjälklaget var normalt en träkonstruktion med kraftiga bjälkar upplagda på grundmurarna. I början av 1900-talet blev betong det dominerande materialet, både i grundmur och i källarvägg. Källaren började användas som värmecentral, förråd, tvättstuga etc och hade begränsade krav på fuktskydd. På 1940-talet började man isolera de övre delarna av källarväggen med lättbetongplattor på utsidan eller träullsplattor på insidan. Successivt har även användningen av källaren ändrats till att även omfatta bostadsyta som hobbyrum, gästrum etc. Efter energikrisen ökade kraven på värmeisolering och man började isolera hela källarväggar.