Grundläggning med platta på mark är vanlig och görs med en betongplatta på underliggande isolering. Värmeisoleringen hindrar kapillär uppsugning av fukt underifrån och håller betongen tillräckligt varm för att undvika risk för mögelpåväxt. Isoleringen utgörs av cellplast eller mineralull och måste ha tillräcklig tryckhållfasthet för att klara aktuella belastningar.
Med underliggande isolering blir betongplattan varm och torr.
Med överliggande isolering blir betongplattan kall och fuktig och trä i kontakt med betongen möglar.
Platta på mark har blivit en mycket vanlig golvkonstruktion sedan den infördes i Sverige på 1950-talet. I byggnader uppförda mellan 1965 och 1985 har det förekommit förhållandevis mycket skador. Golvbeläggningar har lossnat och bucklat sig eller missfärgats, röta och mögel har uppstått i trä. De flesta skadorna har orsakats av markfukt i vätske- eller ångfas. Det är speciellt två konstruktioner som haft mycket skador, nämligen betongplatta med överliggande isolering och uppreglat trägolv samt golv med lättklinker som värmeisolering. Lös lättklinker användes som en kombination av värmeisolering, kapillärbrytning och dränering, Den kapillärbrytande effekten har tidvis varit otillräcklig och skador har uppstått. Dessa typer av skador är ofta mycket kostsamma att renovera.
Källargolv på mark är i princip jämförbara med golv på mark.